De senaste dagarna har jag klurat på mycket – på hur världen kunde bli så hård och respektlös.

Tankarna började innan idag då vi fick reda på att vårt vatten är otjänligt – vi måste göra lite arbete med brunnen. Nu var det ingen katastrof och något som vi kommer att reda ut ganska snabbt troligtvis, men tankarna började susa iväg till de personerna som inte har råd att testa sitt vatten och om de väl får ihop pengarna till en vattenanalys inte har råd att göra något åt saken.

Jag läser om ensamstående småbarnsföräldrar som inte har råd att laga bilen efter besiktningen. Som inte kan ta sig till jobbet eller lämna på dagis. Som får prioritera bort julklappar och adventsmys och räkna matinköpen på örena. Som inte har råd med blöjjor i slutet av månaden.

Jag läser om unga tjejer som tagit sig ur destruktiva förhållande med en liten bebis i famnen och där polisen inte gör något, trots att det kommer nya dödshot över telefonen var natt. Där de lever i en ständig skräck över vad som komma skall – och ingen finns där och hjälper?!

Jag satt på akuten i Lund med en liten Saga på 2,5 år med brusten trumhinna efter råd från 1177 att köra in akut och fick höra att vi var lågprioriterade. Att vi skulle få sitta där hela natten. Med en sjuk 2,5-åring? Att alla skulle få gå förbi oss eftersom de ansågs vara högre prioriterade än oss. (jag förstår att det är tryck – men VAR är resurserna?)

Samtidigt pumpar Sveriges befolkning ut pengar till länder som har det sämre än oss – för att se till att alla människor  har rätt till en mänsklig rättighet – RENT vatten. Men vad hände med Sveriges befolkning? Har inte vi rätt till rent vatten? Kommunerna drar kontinuerligt in på gratis vattenanalyser till småbarns-familjer, i den kommunen vi bor i existerar inget gratis vattentest!

Frågan jag ställer mig hela tiden är VAD hände egentligen? När började vi behandla våra äldre som grönsaker? Satte prioriteringsskalor på sjuka barn? När började vi anse att det var viktigare att ANDRA har rätt till rent vatten men inte såg efter våra EGNA?

Jag förstår vad som händer i Sverige just nu, även om jag tycker det är tragiskt. Inget gott kommer komma ur det, det är ett skrik efter att NÅGON SKA GÖRA NÅGOT!

Jag hoppas en dag kunna vara en NÅGON som faktiskt kan göra NÅGOT… 

Allt rullar på, att läsa på masternivå är spännande, utvecklande och jag känner mig lite pånyttfödd i många frågor. Allt ifrån SD’s väljarökning till vilka förutsättningar barn har ursprungligen på dagis innefattas i mina studier och reflektioner. Jag älskar att rättssociologi är ett så galet brett område, det ger verkligen utlopp för mycket kreativitet, tankar och analyser!

Saga har det bra på dagis, hon älskar att åka dit nuförtiden. Det hade jag aldrig trott innan sommaren. Det visar bara på att vissa barn kanske behöver en paus innan de är redo? För efter sommaruppehållet så har det gått som en dans!

… är ju något vi har erfarenhet av här hemma Saga har sedan Tuvalie föddes inte tyckt att lillasyster är nått speciellt och jag har gått och väntat (ja och längtat!!) efter att hon ska komma på att lillasyster är ju faktiskt en rätt rolig liten filur!

NU, har det äntligen vänt och helt plötsligt leker de tillsammans!! Förstår verkligen det där med varför man vill att ens barn ska ha syskon nu! Så himla fint! <3 Saga klappar på lillasyster, leker och delar med sig och säger att hon ääääälskar Tuva! Man blir ju helt varm inombords!

Denna resa har jag påbörjat denna veckan och det känns fantastiskt bra! Har haft en vecka med teoretiska klassiker och jag kände att jag föll in i det direkt! Var orolig över att engelskan skulle kännas jobbig, men den bara kom och nu är veckans uppgifter inskickade! Har varit en tuff vecka, men som tur är så har vi mormor/morfar/niiiiina som ställer upp och passar trollen så att jag får studiero!

Har gått igenom presentationer av de andra deltagarna i förmiddags och wow vilken kompetens det finns i gruppen! Ser uppriktigt fram emot att få diskutera och ventilera med alla dessa duktiga människorna med så olika erfarenheter från många olika områden!

… har gett med sig ÄNTLIGEN!! I morse såg det dystert ut, men allt eftersom dagen har gått så har aptiten växt och humöret blivit betydligt bättre!! Så jäkla SKÖNT att se hur hon äter och kommer till liv igen! Man börjar förstå hur jäkla dålig hon har varit här i dagarna. Det är lätt att sitta och prata om allmäntillstånd men när man är mitt i det så är det svårt att göra en bedömning…

Det där med sjuka barn är nått som man inte förstår när man inte har barn själv. Man förstår inte en förälders oro och hur tungt livet blir även om det är något litet som är lätt övergående! Denna virusinfektionen och den attans krupphostan är bland det värsta jag har upplevt – jag var uppriktigt rädd för att hon skulle dö när vi var mitt uppe i det.

Tuvalie har det fortfarande tufft och är nog inne på sitt tuffaste dygn nu. Hostar, har feber och är riktigt risig. Äter men dricker nog på tok för dåligt. Fick i henne en halv vällingflaska nu innan läggdags, skönt att veta att hon fått i sig lite vätska inför natten iallafall.. Blank i ögonen och ser risig ut. Imorgon är det en ny dag och då hoppas jag att även Tuvan mår bättre!

Imorgon börjar min skola på allvar. Det är men spänning och förväntan som jag tar itu med allvaret!

Åååh barnvagnar är ju så galet roligt men samtidigt ofta ett rätt besvärligt köp med mycket att överväga! Jag har provat flertalet olika märken och modeller men står fortfarande undrande inför när jag ska hitta ”den”. Vi bor som många av er vet ute på landet, rör oss mycket till skogs men behöver en vagn som fungerar att gå till dagis och ha med på shoppingturen dessutom. Snygg, tålig och lätt att fälla ihop och frakta (i och med att vi måste ta bilen överallt och ofta har med hundarna!). Hårda plasthjul är att föredra då vi går mycket i terräng och varken vill ha punka eller att vagnen ska vara otymplig att styra! Om det dessutom finns en ståbräda till Saga som håller samma kvalité så vore det ju guld! Som 2,5-åring så är hon lite i ett mellanläge. Hon orkar gå ganska långa sträckor men man måste ändå ha en reservlösning om man ger sig ut på långtur.

Jag hade hemsk gärna velat prova Crescents Compact sittvagn. Köper man sen till Bumprider ståbräda så är det hela i hamn! För visst verkar de spännande och nästan precis vad jag söker efter?

… som cirkulerar på facebook! Den är publicerad av en organisation i USA som vill förbjuda avlivning via gaskammare för hundar i USA. Tydligen är det ett vanligt sätt att avliva hundar på ”shelters”. Ni kan själva läsa om ni följer denna länken.

Bilden är så slående på många sätt. Tror vi har mycket att lära av barnets oskyldiga förståelse!

… blir jag så trött på att det som vanligtvis är tungt blir tyngre och att saker som vanligtvis är roliga inte känns så roliga längre…

Kom igen nu sommaren – var är du?!

Fick tid att sitta och läsa Djurens Rätts tidning när jag satt och väntade på provtagning idag. Fastnade på en artikel om detta fall.

Om man systematiskt plågar 38 kattungar till döds så sitter prislappen på 30 dagsböter á 200 kronor. 6000 kronor för 38 liv. Att hon bäddade in kattungarna i en varm handduk, knöt in dem i en plastpåse och sedan la dem i frysen, levandes, återspeglas enligt mig inte i den domen. Hon gick dessutom ut ur lägenheten då hon inte orkade höra kattungarna skrika. Hur långt är avståndet från att göra detta mot en försvarslös kattunge till att börja skada människor? Barn? Att det finns sjuka människor i vårt land som behöver hjälp är jag den första att skriva under på men med denna typ av ”straff” kommer vi aldrig att nå någon form av lösning.

Jag vill se att vi tar denna typ av brott (ja många typer av andra brott också, nu blev det bara att jag fastnade för detta idag) på större allvar. När får det vara nog? Jag trodde straff var till för att avskräcka? Och om vi nu säger att vi inte vill avskräcka och straffa var finns hjälpen?

Saga har hamnat på ett fantastiskt dagis, med fantastiskt duktig personal. Tyvärr gillar hon inte att åka dit ändå och håller envist tag i mammas byxor och vrålar miiiiiiiiin mamma… Det där klassiska om att ungarna ger sig så fort morsan sätter sig i bilen gäller inte denna fröken heller, hon ställer sig envist och förbannat vid grinden och vrålar miiiiiiiiin mamma, mamma komma NU! Fröken – Men Saga, mamma kommer sen. Saga – Neeeeej, miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin mamma komma NUUUUU!

Jaha, och vad gör man då? Jo jag tackar min lyckliga stjärna över att jag är mammaledig med Tuvalie, att jag kan vara med ett par timmar om dagen där nere så att Saga får en mjuk start på dagisåren.

Jag har börjat längta efter att jobba, komma igång med nya utmaningar i karriären. Skulle vilja ha drömjobbet där jag får utlopp för all energi och kreativitet, ett arbete där jag får träffa mycket människor, där jag blir uppskattad för min kunskap och engagemang. Fast, vem vill inte det?

Tuvalie har de senaste dagarna börjat slå saker mot varandra, låter mycket och verkar jätteroligt! Tuvalie lär bli betydligt mycket enklare att skola in, hon är redan nu mycket mer stabil i alla sätt hon mottar omvärlden. Hon accepterar och analyserar, en riktigt fundersam liten filur. Tuvalie kommer bli en sån där som stannar upp och funderar igenom situationen innan hon ger sig in i den, Saga är motsatsen och rusar in i det mesta och funderar sen på vad det var som gick tokigt. Det har sin charm båda delarna! Vilken typ är ni? En kloker eller toker?

Mamma Hesselgard är en TOKER!